..

..

..

..

..

..

..

..

..

..

Då min söta vän Emelie inte alltid är en höjdare på att uppdatera sin blogg,

(vilket stackarn får höra en del, vi glömmer ibland av att hon vill göra annat än att blogga),

så har jag fått erbjudandet att gästblogga. Antagligen för att hon är trött på vårt tjöt.

Men Emmsi, det är bara för att vi gillar dig, och allt du skriver, vi vill ha mer, mer, mer!

Mitt första inlägg hade jag tänkt att ägna ingen annan än min trogne följeslagare,

sötaste sötis, en av mina allra närmsta vänner - Emelie Myyryläinen.

För er som läser, som inte känner Emelie, så skulle jag vilja påbörja att säga,

HUR söt är hon inte?! (Ni har ju sett bilder här på bloggen) Hon är också en

väldigt givmild och ambitiös person som för det mesta är i förd en söt volangig

klänning, (gärna med en rosett till). Jag har lite svårt att hitta några bra ord

för att förklara denna underbara människa.

Hon förgyller mina dagar, vad skulle jag gjort utan henne? Jag skulle till och

med våga påstå att vi kan göra nästan allt roligt. Emelie är lite för bra för ditt

eget bästa, och det värsta är att jag inte tror att hon vet om det. Så därför säger jag det nu,

DU ÄR BÄST, när du tvivlar på det, skrolla ner i bloggen, och tadaa, läs det igen.

Jag vet inte riktigt vad jag skall ta mig till när jag inte kan hänga med min käre

vän hela dagarna efter studenten. Jag tror inte alla ni läsare förstår hur tomt

det kommer att bli. Varför bosätta sig i bengtsfors, så långt bort? Jag har gett henne

förslaget att komma och bo hos mig, jag håller fortfarande på med övertalningsprocessen,

(tror att det är Kenneths fel att hon klistrar sig fast i bengan.. fy på dig!)

Men Emelie, min dörr står alltid öppen för dig.

Men jag skall inte tråka ut er alla, något jag vet om bloggar är att det aldrig är

bra med för mycket text, och man skall gärna ha mycket bilder istället.

Så kan jag avsluta med att säga att jag älskar dig. Kort, men fint avslut.